En av dem sakerna är när det kommer till att vara som en hund. För jag är nästan som en hund ibland och jag tror själv på att jag har en hund eller en vargsjäl inom mig. Låter konstigt eller hur? Men det är vad jag tror på.
När jag var mindre älskade jag att springa och gå/krypa runt på alla fyra. Det var som om jag kom närmare mig själv, vem jag var, när jag gjorde så. Jag kunde låsas vara någon eller något som jag inte var, samtidigt som det gav mig mer frihet och en känsla av att jag på något vis kände igen mig själv i den diffusa otydligheten om vem det var meningen att jag skulle vara. Så därför älskade jag alla fantasier om där jag var ett djur, då jag kände en extrem samhörighet med vad ordet djur innebar.
Samklangen, gensvaret, inom mig var så pass stor och påtaglig att jag fortsatte med dessa fantasier och dessa barnsliga lekar med att springa på alla fyra enda tills det att jag kom långt in i tonåren. Då som först fick jag ta mig till sans när jag alltmer förlorade barnens starka och livfulla fantasier och inse att jag inte kunde hålla på så. Varken mitt sinne eller min kropp fungerade för det ändamålet. Mina ben var för långa, mina muskler inte anpassade efter att leva ett liv på marken och min hud alltför ömtålig. Det var nästan som med sorg jag fick lägga undan det, vända ryggen till det som en gång kallats barndom och hitta vem jag var på två ben istället. Men än idag kan jag finna ljusglimtarna i min gamla vilja.
Fortfarande så finns den gamla delen av mig ännu kvar, nästan likt en instinkt.
Jag vädrar i luften, använder näsan för att lagra minnen och gillar att skapa ett band mellan det jag känner i luften och lagrar det som.
Jag lyssnar till vad jag hör, spetsar öronen till varje nytt ljud eller till varje som överaskar eller förvånar mig. Jag tar in det, lyssnar tills jag kan det och använder det senare vid att identifiera vad det är som låter.
Jag tycker om att tillhöra någon, att bära ett halsband ser jag som att jag tillhör någon eller åtminstone hör till någon, att jag inte är en herrelös/hemlös gatuhund som bara driver omkring, utan som faktiskt finns där för någon och som har någon som gillar en såpass att den vill ha en.
Dessutom så är min absoluta favorit dröm där jag är precis som en hund.Jag springer genom skogen på alla fyra, vinden rufsar mig genom pälsen, tassarna dunkar mot marken, mitt hjärta slår, musklerna är perfekt anpassade och ger mig absolut fart och kraft. Jag är fri, jag är snabb, jag är stark och framför allt - jag känner mig mer välkommen dit än någon annanstans. Jag är den som jag egentligen är och har äntligen brutit banden med min fysiska kropp för att kunna få uppleva denna stund av ren njutning och lycka där jag kan vara den som jag innerst inne är.
= Hunden/Vargen som rusar med vinden genom skog och över mark; som känner att den är precis där den hör hemma och inte vill vara någon annanstans än just där, just då och ylar ut sin lycka mot den mörka himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar