Jag satt i baksätet med Wille under hela resan dit och vi tjattrade och busade i ett med varandra. "Milla, Milla, Milla, Milla" kunde han börja stor-gapa då jag bara råkade se åt andra hållet och då jag vände mig om log han bara och pekade på något genom rutan. Efter tredje gången gav jag igen genom att säga hans namn på samma sätt, kittla honom och kalla honom busunge.
När vi kom fram till Gränna så gick vi in på en restaurang som Willes pappa parkerade precis utanför och som de alltid brukar äta på när de kommer dit. De tog fläskfilé med pommes och Wille fick pommes med bearnaisesås att doppa i (vilket han älskar). Jag tog wokade grönsaker med kyckling och ris, med tomater på en tallrik vid sidan om - en av de godaste rätter jag ätit på länge.
När vi ätit fick Wille för sig att vara kelsjuk och jag fick fyra kramar och fem pussar inom loppet av tre minuter.
Efter det gick vi ut på gatan och in i affärer för att köpa polkagrisar. Jag köpte två strutar och en påse till min mamma och pappa hemma för pengen de skickat med mig och till mig själv köpte jag en trasig stav (som de sålde för 5kr), en skruvad polkagris på pinne och två nappar. Dessutom stod Wille och jag och såg på genom rutan i en affär när de gjorde polkagris klubbor.
I bilen hem sedan somnade Wille och jag passade själv på att ladda batterierna lite efter timmarna som gått, genom att luta huvudet bakåt, blunda och låta tankarna flyga. Men jag somnade aldrig, jag var hela tiden så pass vaken att jag var någorlunda medveten om vad som pågick omkring mig och kunde när som helst ha öppnat ögonen och samtalat med dem i framsätet.
När vi kom hem till mig blev det fika, med skorpor, som Willes mamma köpt innan vi åkt från Gränna och kaffe. Wille ville leka men eftersom de snart skulle hem och skulle ha behövt satt på honom regnkläder, då det var så blött ute efter regnet, fick jag gå runt lite med honom i famnen istället. Vi tittade på blommor, katter och cyklar. Jag snurrade runt med honom och då han även insåg att han kunde luta sig bakåt utan att jag förlorade mitt grepp om honom, fick jag kämpa lite med att inte tappa honom då han började slänga sig bakåt, rakt utifrån min kropp i luften med ett skratt. Jag skrattade också och har inte lett så mycket på länge som idag. Wille ska bara ha "mer, mer, mer" jämt och tyr sig helst till mamma, pappa, morfar och mormor. Men han är en så härlig och glad unge att man inte kan låta bli att gilla honom och älska att busa med honom. Lever man bara i nuet, förstår vad han menar och gillar att göra honom glad så kommer man väldigt bra överens med honom och blir omtyckt =)
Stor KRAM till alla er som gjorde mig glad idag!
Willes mamma och pappa och Wille - ni är bäst =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar