Promenad med Wille

Nu lider helgen mot sitt slut och mycket snart är det dags att gå upp tidigt på morgonen igen och åka in till stan för att söka jobb.
    I helgen har Wille, brorsan och Agge varit här två gånger. I fredags och igår.

I fredags var Wille som alltid aningen reserverad mot mig, men han gillar att springa ifrån mig för han tycker om när jag jagar efter honom och retsamt säger att jag kommer och tar honom.
    Då var allting "mer, mer" och "Willes, Willes". Gång på gång fick man göra om saker med honom och tjata om att det är inte Willes utan någon annans eller instämma i att det är Willes. Men han är så söt och rolig liten unge att det inte gör något.
    Han skulle leka med bollar och doppa hela armen i vattentunnan för att fylla på den lilla vattenkannan han fått att leka med. Men när armarna var dyngsura, trotts att jag kavlat upp dem, och han fått blöta skor var jag tvungen att sätta stopp för hans vattenlekar.

Igår trodde jag att han skulle bli blyg igen när jag hälsade på honom när de kom, men blev totalt överraskad då han bara istället såg på mig och sade "mormor" - menade att hon också var med.

    Senare blev det regnställ och mer vattnande och lite mer borstande och krattande av gräsmattan sedan dagen innan. Men istället för att borsta med den lilla soppborsten han fått att hålla på med som en gång var min i ungefär samma ålder, skulle han ta den stora röda som vi borstar altanen med och springa iväg med. Jag fick knappt ta den ifrån honom då han höll stenhårt i den, men jag trugade honom och fick honom att återgå till sin lilla att borsta med.
    Sedan blev det hemmagjord glass med polkagrisar, som han gillade starkt och promenad.
    Han gick en bit in på vår väg som leder ner till vårt hus där vi bor på landet och jag frågade om han ville gå en sväng då det verkade som det. Han såg på mig och nickade. "Då går vi en sväng då", sa jag bara och vi började gå, efter en bit vände sig Wille om och till min förvåning såg jag hur han vinkade och sa "hej då" mot huset och där mina föräldrar, brorsan och Agge satt och pratade. Jag tänkte att det nog inte var någon fara att jag tog en tur med Wille då han antagligen inte ville gå så långt. Jag visste hur han var och att han helst ville vara nära "morfar" och mormor, men det visade sig att jag snart hade lite fel i det. För han föll in bakom mig och lät mig gå före, följde mina spår och när jag så bak på honom under tiden flinade han.
   Väl uppe vid vägen var jag säker på att han skulle bli orolig och vilja vända om, men istället visade han vilja om att gå en sväng så jag följde med honom och såg efter honom. Vi gick förbi grannens uppfart och hälsade på honom där han stod i garaget. Jag skrattade åt Willes min när han snabbt ville gå där ifrån och visade honom istället grannens bilar. "Mer, mer", sade han men efter några minuter fick det vara nog och jag satte ner honom. Vi gick vidare och ner på nästa grusväg som skulle leda oss tillbaka igen och som går ned till en bonde med ungtjurar. Tyvärr råkade jag lyfta upp honom och visa honom motorvägen där bilarna åkte förbi. Genast skulle han dit och när det sedan började regna hade jag fullt sjå med att få med honom tillbaka hem så att inte brorsan och Agge skulle bli oroliga. Jag trugade honom att vi skulle gå tillbaka och sa till honom att jag inte tänkte gå längre. Men ändå så sprang han ifrån mig tre gånger, innan ja grep tag i honom och lyfte upp honom och bar med honom hem igen. Samtidigt sa jag att bilarna får vi ta en annan dag och att han fick säga hej då till bilarna, för då vet han att vi lämnar dem och inte ska till dem just då. Duktig som han är vinkande han och sade med sin gulliga, småbarnsröst "hej då", flera gånger.
    Efter det hände det inte mycket mer och det var dags för honom att åka hem med brorsan och Agge ("morfar" och mormor) igen. Nu ska han vara uppe i Stockholm i två veckor så nu lär vi inte få se honom på ett tag. Kommer nog att sakna honom lite, nu när han börjar att lära sig att lita på mig och kan lita så pass på mig att han vågar lämna sin kära morfar och mormor för att gå en sväng med mig. Men han är ju förvisso på dagis om dagarna där han får lita på dagisfröknarna, men lite trevligt är det ändå att se tillit sakta växa fram hos någon, som förut knappt visste vad han skulle tro om mig :)

Trevlig Söndag i det gråa vädret.