Loveless AMV - This Sun Hasn't Set (Frou Frou - Hear Me Out)

Citat om Kärlek

• Jag har alltid varit en ensamvarg och jag gillar det. Det är inte alltid en sorg att vara ensam. Men av och till så är det det. Då gör det ont. Man saknar. Såklart.

Anne-Cath Vestly (1920-)

 

•  Av alla passioner är kärleken den starkaste, för att den samtidigt anfaller både huvudet, hjärtat och sinnena.

Lao-Tse (604 f.Kr-531 f.Kr)

• Bekrivning av en olycklig kärlek: som att försöka nå en träbit i vattnet, men man når inte riktigt fram och ju mer man plaskar med handen dessto längre bort driver hon.

Henrik Jonsson (1982-)

• Det är endast med hjärtat man kan se rätt. Det viktigaste är alltid osynligt för ögat.

Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944)

 

• Det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång.

Francis Bacon (1561-1626)

 

• Kärlek är vänskap med erotiska stunder.

Antonio Gala

 

• Om du älskar något, låt det gå; om det kommer tillbaka är det ditt, om inte, så har det aldrig varit det heller.

Richard David Bach (1936-)

 

 

Längtan & Saknad

Att längta efter någon är svårt,

nästan lika svårt som det är att sakna någon.

Bara det att längtan har en känsla av hopp och förväntan inblandat i sig,

medan saknad bara för med sig en gnagande känsla av vemod och tomhet.

Och allt du kan tänka på är personen som du saknar eller längtar efter.

Saknaden är ibland svår.

Den kan variera mellan att vara lätt, till att vara en övermäktig.

Den kan gå från att viska lätt, till att smärta en mäktigt.

Längtan är minst lika svår.

Den är som en brinnande flamma, lika givande varm och brännande ond.

Den drivs av hopp, tro och förväntan.

Du vill något, göra något, mest av allt.

Men du får inte, du tvingas vänta

och din starka vilja att göra det du drömmer om blir till längtan.

Gränna

Ligger nu i sängen så här om sena kvällen efter en dag i Gränna med Wille och hans mamma och pappa. Vi hade super trevligt och jag gör gärna om det igen med dem.

Jag satt i baksätet med Wille under hela resan dit och vi tjattrade och busade i ett med varandra. "Milla, Milla, Milla, Milla" kunde han börja stor-gapa då jag bara råkade se åt andra hållet och då jag vände mig om log han bara och pekade på något genom rutan. Efter tredje gången gav jag igen genom att säga hans namn på samma sätt, kittla honom och kalla honom busunge.
    När vi kom fram till Gränna så gick vi in på en restaurang som Willes pappa parkerade precis utanför och som de alltid brukar äta på när de kommer dit. De tog fläskfilé med pommes och Wille fick pommes med bearnaisesås att doppa i (vilket han älskar). Jag tog wokade grönsaker med kyckling och ris, med tomater på en tallrik vid sidan om - en av de godaste rätter jag ätit på länge.
    När vi ätit fick Wille för sig att vara kelsjuk och jag fick fyra kramar och fem pussar inom loppet av tre minuter.
    Efter det gick vi ut på gatan och in i affärer för att köpa polkagrisar. Jag köpte två strutar och en påse till min mamma och pappa hemma för pengen de skickat med mig och till mig själv köpte jag en trasig stav (som de sålde för 5kr), en skruvad polkagris på pinne och två nappar. Dessutom stod Wille och jag och såg på genom rutan i en affär när de gjorde polkagris klubbor.
    I bilen hem sedan somnade Wille och jag passade själv på att ladda batterierna lite efter timmarna som gått, genom att luta huvudet bakåt, blunda och låta tankarna flyga. Men jag somnade aldrig, jag var hela tiden så pass vaken att jag var någorlunda medveten om vad som pågick omkring mig och kunde när som helst ha öppnat ögonen och samtalat med dem i framsätet.
    När vi kom hem till mig blev det fika, med skorpor, som Willes mamma köpt innan vi åkt från Gränna och kaffe. Wille ville leka men eftersom de snart skulle hem och skulle ha behövt satt på honom regnkläder, då det var så blött ute efter regnet, fick jag gå runt lite med honom i famnen istället. Vi tittade på blommor, katter och cyklar. Jag snurrade runt med honom och då han även insåg att han kunde luta sig bakåt utan att jag förlorade mitt grepp om honom, fick jag kämpa lite med att inte tappa honom då han började slänga sig bakåt, rakt utifrån min kropp i luften med ett skratt. Jag skrattade också och har inte lett så mycket på länge som idag. Wille ska bara ha "mer, mer, mer" jämt och tyr sig helst till mamma, pappa, morfar och mormor. Men han är en så härlig och glad unge att man inte kan låta bli att gilla honom och älska att busa med honom. Lever man bara i nuet, förstår vad han menar och gillar att göra honom glad så kommer man väldigt bra överens med honom och blir omtyckt =)

Stor KRAM till alla er som gjorde mig glad idag!

Willes mamma och pappa och Wille - ni är bäst =)

 TREVLIG HELG!!!

Veckans fråga:

VAD VILL JAG?

Det har varit dagens huvudfråga och kommer antagligen även att bli den här veckans huvudfråga.

    För vad vill jag egentligen. Vad vill jag med mitt liv, vad vill jag göra och var vill jag hamna?

Jag vet vad jag vill innerst inne. Jag kan känna det. Men kunskapen om vad det är glider mig genom fingrarna och insikten om den rätta vägen för mig att ta går inte att få grepp om. Jag vet vad jag vill, samtidigt som jag har väldigt stora bekymmer med att se det.

    Jag tror det har med att göra att jag tror att jag inte är värd att få det jag vill ha eller förtjänar något. Jag är inte värdig lyckan av vad jag kan få vid rätt vald väg.

Ett litet Tack ...

Thank you

Här med jag mina händer knäpper

och mot bröstet trycker, som i en liten bön.

Inom mig jag tackar

de högre makterna och alla krafter runt omkring mig,

som låter mig få uppleva denna stund i livet av lycka och total balans.

För ingen vet hur länge det kommer att vara.

    En dag kommer allt att vara borta och över, som om det aldrig existerat

Men jag är glad över denna lilla stund jag får tillsammans med någon, även om den må vara kort.

    Jag tackar för tillåtelsen om att få luta huvudet mot någons trygga axel, för att för en stund få känna fullkomlig frid och avslappning.

    Jag tackar herren, himlen och alla dess änglar, samt jorden, vinden och alla krafter runt mig för denna möjlighet att få känna något som detta - som får mitt hjärta att växa och stormen inom mig att lugna sig.

Vad som händer imorgon eller framöver är något som ingen vet och vad det än blir så spelar det ingen roll. Denna dagen har gett mig frid och jag vet att jag inte är värd att be om mer än så.

Allt jag kan säga är: Tack.

Som en Hund/Varg

Jag har alltid varit lite konstig och haft annorlunda saker för mig och tänkt på ett litet annat sätt än andra.

En av dem sakerna är när det kommer till att vara som en hund. För jag är nästan som en hund ibland och jag tror själv på att jag har en hund eller en vargsjäl inom mig. Låter konstigt eller hur? Men det är vad jag tror på.

När jag var mindre älskade jag att springa och gå/krypa runt på alla fyra. Det var som om jag kom närmare mig själv, vem jag var, när jag gjorde så. Jag kunde låsas vara någon eller något som jag inte var, samtidigt som det gav mig mer frihet och en känsla av att jag på något vis kände igen mig själv i den diffusa otydligheten om vem det var meningen att jag skulle vara. Så därför älskade jag alla fantasier om där jag var ett djur, då jag kände en extrem samhörighet med vad ordet djur innebar.
    Samklangen, gensvaret, inom mig var så pass stor och påtaglig att jag fortsatte med dessa fantasier och dessa barnsliga lekar med att springa på alla fyra enda tills det att jag kom långt in i tonåren. Då som först fick jag ta mig till sans när jag alltmer förlorade barnens starka och livfulla fantasier och inse att jag inte kunde hålla på så. Varken mitt sinne eller min kropp fungerade för det ändamålet. Mina ben var för långa, mina muskler inte anpassade efter att leva ett liv på marken och min hud alltför ömtålig. Det var nästan som med sorg jag fick lägga undan det, vända ryggen till det som en gång kallats barndom och hitta vem jag var på två ben istället. Men än idag kan jag finna ljusglimtarna i min gamla vilja.

Fortfarande så finns den gamla delen av mig ännu kvar, nästan likt en instinkt.
    Jag vädrar i luften, använder näsan för att lagra minnen och gillar att skapa ett band mellan det jag känner i luften och lagrar det som.
    Jag lyssnar till vad jag hör, spetsar öronen till varje nytt ljud eller till varje som överaskar eller förvånar mig. Jag tar in det, lyssnar tills jag kan det och använder det senare vid att identifiera vad det är som låter.
    Jag tycker om att tillhöra någon, att bära ett halsband ser jag som att jag tillhör någon eller åtminstone hör till någon, att jag inte är en herrelös/hemlös gatuhund som bara driver omkring, utan som faktiskt finns där för någon och som har någon som gillar en såpass att den vill ha en.

Dessutom så är min absoluta favorit dröm där jag är precis som en hund.
    Jag springer genom skogen på alla fyra, vinden rufsar mig genom pälsen, tassarna dunkar mot marken, mitt hjärta slår, musklerna är perfekt anpassade och ger mig absolut fart och kraft. Jag är fri, jag är snabb, jag är stark och framför allt - jag känner mig mer välkommen dit än någon annanstans. Jag är den som jag egentligen är och har äntligen brutit banden med min fysiska kropp för att kunna få uppleva denna stund av ren njutning och lycka där jag kan vara den som jag innerst inne är.
  

 = Hunden/Vargen som rusar med vinden genom skog och över mark; som känner att den är precis där den hör hemma och inte vill vara någon annanstans än just där, just då och ylar ut sin lycka mot den mörka himlen.

Morsans födelsedag

Tårta som jag lagt ihop och dekorerat

Idag fyllde mamma år och det blev en del firanden hemma hos oss.

Brorsan med sin flickvän, Agge, kom först hit vid halv fem. Vi pratade, firade mamma med paket.

Av pappa och mig fick hon en radio i vintage-stil, något hon länge önskat att ha och av pappa fick hon trisslotter i ett kuvert med texten "I <3 YOU" - jättevackert tycker jag. Jag skulle bli överlycklig om någon jag tyckte mycket om gav mig ett sådant när jag fyllde år ;)

Av brorsan och hans flickvän fick hon en hink med matvaror i och en utomhuslampa som man sätter i marken och laddas upp av en solcell.
 
Sedan anlände syrrorna med sina pojkvänner och vi hade en trevlig stund tillsammans över kaffe och hemmagjord glass. De grattade mamma med jättefina blommor :)

vänner är för härliga ;)

de ger en energi och hjälper en att se allting i ny dager
de hjälper till där det behövs
och stöttar en vid behov
    utan att kräva något tillbaka
 dessutom är de utomordentliga lyssnare som vet vilka råd de ska ge
och hur

älskar er <3 <3 <3
kram

Livet

Varför måste livet vara så svårt?

Dels när det gäller allt det fysiska runt omkring dig - så som ekonomi, framtid, bostad, umgänge och utseende.
Men också när det gäller allt det psykiska- tankar, känslor, upplevelser, erfarenheter och behov.

Varför måste det vara så svårt, så otroligt kolliderande svårt?

Ekonomin

ständigt existerande i huvudet,

likt en del av självet.

Framtidsfrågan,

om vad som väntar

om var du kommer hamna,

 surrande i bakhuvudet.

Utseendet

 regelbundet plockandes

på uppmärksamhet

Samtidigt

som

Tankar

och känslor

oavbrutet snurrar runt

i medvetandet

Skapar kaos

då erfarenheten ska dras

ur upplevelsen

och ge insikt.

en tanke...

Jag är så less.
    På att behöva leva mitt liv, när det ser ut på samma sätt som det alltid gjort, mer eller mindre. Att det dag ut och dag in är som det alltid varit.
    Men jag kämpar, åker in till stan, söker jobb och är allmänt aktiv. Jag försöker och hoppas.

Jag är någon som lever i nuet och trivs när jag har någon bredvid mig som kan leva i stunden tillsammans med mig.

En sen kväll jag låg

i en annans soffa

med en varm, bastant och formbar kropp bakom mig.

Hans kropp så nära min

och min så nära hans

utan den minsta uns av oro,

helt avslappnad.

Hans andetag

allt mer regelbundna

och djupa.

Sövande.

Vrider på huvudet,

ser på mannen

som börjat vinna min tillit

Kryper närmare,

lägger mig till rätta,

sluter ögonen

och vill att tiden ska stå stilla.

Men tiden är inte evig och den måste gå, saker och ting måste passera. Aldrig mer denna stund kanske inträffar, men den ligger för alltid nära mitt hjärta. För jag insåg vad jag saknar och behöver för att må bra. Enda fram till den natten, när jag kom hem för att sova, har min säng känts så stor och ensam att behöva ligga i själv.

Jag är

lika ledsen

lika ensam

lika glad

lika välkomnande

lika omtänksam

lika kämpande

lika fräck

lika livfull

lika fri

lika blyg

lika mörk

lika bekymrad

lika bedrövad

lika sårad

Lika hoppfull

är jag om att ha detta:

Jobb

Kärlek

Trygghet

Make

Familj

Lunch med syrran

Igår var jag hos min syster och åt lunch. Hon ringde mig medan jag satt och sökte jobb hos Communicare framför datorn så som jag alltid numera brukar göra och undrade när jag slutade och om jag hade något planerat. Men som vanligt hade jag inte det och då undrade hon om jag ville komma över på lunch. Det sa jag att jag gärna ville, för jag hade ju ändå inget annat för mig och inget som jag måste skynda mig hem till ändå.

Hon bjöd på röd currykryddad kycklinggryta, gjord på kokosmjölk och med paprika och ärtor i. Till det hade vi ris - något hon först trott att hon inte haft hemma men sedan funnit ett paket med boil-in-bag ris i skåpet. Vi pratade lite och maten var jättegod. Jag skulle glädjeligen äta det igen och försäkrade även henne om att jag tyckte att det var jättegott. För det är något vist med (lagom) kryddstark gryta gjord på kokosmjölk - smaskigt ;)
    Efter det tog vi en kopp kaffe och en godisbit och samtalade lite till. Det var trevliga timmar som vi hade tillsammans hos syrran i hennes lägenhet (som är hemtrevlig och lite mysig) och jag känner att för var tid som går kommer jag min syster allt närmare.
    Kanske är det för att jag blir allt äldre och att glappet på 16 år mellan oss börjar växa igen lite eller så är det för att jag gradvis blir allt mer social och öppen om vem jag är - vad jag tycker, tänker och känner, samt värderar utan att bli skräckslagen för att andra ska göra mig illa. Det är en konst att kunna vara öppen, samtala om sig själv, samtidigt som man håller muren uppe och är beredd på att råka bli skadad. Men det är skönt i alla fall att komma sina systrar närmre med tiden, då vi inte stått varandra så nära förut och jag tycker om att lära mig mer hur de är innerst inne och hur de lever sina liv :)

Ska till min syster  imorgon igen, med körsbär ;)

Promenad med Wille

Nu lider helgen mot sitt slut och mycket snart är det dags att gå upp tidigt på morgonen igen och åka in till stan för att söka jobb.
    I helgen har Wille, brorsan och Agge varit här två gånger. I fredags och igår.

I fredags var Wille som alltid aningen reserverad mot mig, men han gillar att springa ifrån mig för han tycker om när jag jagar efter honom och retsamt säger att jag kommer och tar honom.
    Då var allting "mer, mer" och "Willes, Willes". Gång på gång fick man göra om saker med honom och tjata om att det är inte Willes utan någon annans eller instämma i att det är Willes. Men han är så söt och rolig liten unge att det inte gör något.
    Han skulle leka med bollar och doppa hela armen i vattentunnan för att fylla på den lilla vattenkannan han fått att leka med. Men när armarna var dyngsura, trotts att jag kavlat upp dem, och han fått blöta skor var jag tvungen att sätta stopp för hans vattenlekar.

Igår trodde jag att han skulle bli blyg igen när jag hälsade på honom när de kom, men blev totalt överraskad då han bara istället såg på mig och sade "mormor" - menade att hon också var med.

    Senare blev det regnställ och mer vattnande och lite mer borstande och krattande av gräsmattan sedan dagen innan. Men istället för att borsta med den lilla soppborsten han fått att hålla på med som en gång var min i ungefär samma ålder, skulle han ta den stora röda som vi borstar altanen med och springa iväg med. Jag fick knappt ta den ifrån honom då han höll stenhårt i den, men jag trugade honom och fick honom att återgå till sin lilla att borsta med.
    Sedan blev det hemmagjord glass med polkagrisar, som han gillade starkt och promenad.
    Han gick en bit in på vår väg som leder ner till vårt hus där vi bor på landet och jag frågade om han ville gå en sväng då det verkade som det. Han såg på mig och nickade. "Då går vi en sväng då", sa jag bara och vi började gå, efter en bit vände sig Wille om och till min förvåning såg jag hur han vinkade och sa "hej då" mot huset och där mina föräldrar, brorsan och Agge satt och pratade. Jag tänkte att det nog inte var någon fara att jag tog en tur med Wille då han antagligen inte ville gå så långt. Jag visste hur han var och att han helst ville vara nära "morfar" och mormor, men det visade sig att jag snart hade lite fel i det. För han föll in bakom mig och lät mig gå före, följde mina spår och när jag så bak på honom under tiden flinade han.
   Väl uppe vid vägen var jag säker på att han skulle bli orolig och vilja vända om, men istället visade han vilja om att gå en sväng så jag följde med honom och såg efter honom. Vi gick förbi grannens uppfart och hälsade på honom där han stod i garaget. Jag skrattade åt Willes min när han snabbt ville gå där ifrån och visade honom istället grannens bilar. "Mer, mer", sade han men efter några minuter fick det vara nog och jag satte ner honom. Vi gick vidare och ner på nästa grusväg som skulle leda oss tillbaka igen och som går ned till en bonde med ungtjurar. Tyvärr råkade jag lyfta upp honom och visa honom motorvägen där bilarna åkte förbi. Genast skulle han dit och när det sedan började regna hade jag fullt sjå med att få med honom tillbaka hem så att inte brorsan och Agge skulle bli oroliga. Jag trugade honom att vi skulle gå tillbaka och sa till honom att jag inte tänkte gå längre. Men ändå så sprang han ifrån mig tre gånger, innan ja grep tag i honom och lyfte upp honom och bar med honom hem igen. Samtidigt sa jag att bilarna får vi ta en annan dag och att han fick säga hej då till bilarna, för då vet han att vi lämnar dem och inte ska till dem just då. Duktig som han är vinkande han och sade med sin gulliga, småbarnsröst "hej då", flera gånger.
    Efter det hände det inte mycket mer och det var dags för honom att åka hem med brorsan och Agge ("morfar" och mormor) igen. Nu ska han vara uppe i Stockholm i två veckor så nu lär vi inte få se honom på ett tag. Kommer nog att sakna honom lite, nu när han börjar att lära sig att lita på mig och kan lita så pass på mig att han vågar lämna sin kära morfar och mormor för att gå en sväng med mig. Men han är ju förvisso på dagis om dagarna där han får lita på dagisfröknarna, men lite trevligt är det ändå att se tillit sakta växa fram hos någon, som förut knappt visste vad han skulle tro om mig :)

Trevlig Söndag i det gråa vädret.

ny blogg

Hej, hej!

Kolla in min nya fotoblogg ;)
Super fina bilder jag tagit med min mobil.
    Huvudsakligen blommor som jag tyckt varit vackra och fotat. En slags "förevigad skönhet".
Även bilder på djur och natur som jag tagit kan dyka upp på den nya bloggen, allt taget av endast mig :)

Ta dig tid att kika in och njuta lite..
av de vackra färgerna och formerna som blommor har att ge.