Vargen ylar vid bergets stup, högt och hjärtskärande. Dess sorg finner ingen gräns och den ser, med en oerhörd gläns av saknad och längtan i dess ögon, bort mot vidderna långt bort.
    Men var hör hon hemma, var är hennes plats, hur kan han finna den och hur tar hon sig dit?

Frågorna är många och ovissheten och frustrationen sliter likt ett vilddjur i hennes bröst. Full av förtvivlan slänger hon bak huvudet och öppnar sin själ för himlen. Hon önskar att någon ska höra och kanske komma till undsättning.
    Men natten är tyst och lugn. Hon sjunker ner på klippan och faller flyktigt i sömn, för att sedan lunka iväg då gryningen börjar nalkas.

För henne verkar det inte som det finns någon ände på sitt vandrande och sökande. Men viljan, den brinnande och starka viljan, driver henne framåt på sin dunkla och ovetande väg mot framtiden....