Ibland kommer tidpunkter då man bara blir sittandes, fundersam och ensam hemma i soffan. Man har pluggat en stund, kommit en bit och så plötsligt börjar tankarna vandra iväg åt ett annat håll.....
En mans underbara leende och skratt. Hans omtanke och vänliga själ. Varje kram känns enda in i hjärtat och man vill inte vara någon annanstans än just där, hos honom. Han tycker om vem man är för den man verkligen är och tycker om möjligt om en ännu mer för var tid som går och stöttar en.
En gammal mans omtanke och välvilja. Han är nöjd och står stadigt på benen. Han fyller mig med skratt och jag blir alldeles busig. Jag kan vara mig själv och han är en sann vän som inte sviker och tycker mycket om en. Hans ögon är som flytande choklad och jag kan inte låta bli att kalla honom brunöga.
- De båda kallar mig för goding och tycker jag är bara bäst.
En annan man, olyckligt kär i mig och helt galen av längtan efter mig. Han ser på mig med fullaste kärlek och önskar att han kunde ge mig sitt liv och allt jag önskade. Jag tillåter mig själv att ge honom mitt hjärta och min själ allt mer. Han äger allt mer och vi verkar höra ihop. Men min kropp kan han inte få, inte än. Jag har fler saker jag måste uträtta, något mer jag måste vara med om. Livet drar i mig och vingarna är inte redo för att vikas ihop och få mig att landa på en plats där jag kan bosätta mig. Jag är inte redo än.
Att vara med honom gör mig lycklig, fyller mitt hjärta med sång, just för jag tillåter mitt hjärta att älska allt mer. Jag ville inte först, vågade inte tro, men försiktigt försiktigt släpper jag på tyglarna en bit i taget. Om det fortsätter så här så kommer han en dag att äga mig.. Men än så länge är mina vingar för starka, luften för god och min kropp för full av liv för att ge upp kampen. Men mitt hjärta och själ har han de grundläggande delarna av..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar